Har ni kollat om era djurs ID-registrering är uppdaterad eller om den ens finns registrerad?
Vår lille kattkille försvann i 4 dygn och vi upptäckte att hans id-nummer inte ens gick att hitta! Hur kul är det?

Veterinären sa att de de skickar in direkt. Men nu flera år efter så hittar vi detta alltså inte.

Så för er egen trygghet rekommenderar jag er att kolla upp en gång åtminstone.

Vad gör jag för fel nu då?

Author: S.R-lilja

Det var så länge sedan som jag skriv på min blogg att jag glömt hur jag ska göra för att lägga in bilder. Får kolla upp detta!

Försöker lägga in min videosnutt först, från youtube. Men länken fungerar tydligen inte.

Våra söta små pälsklingar

Author: S.R-lilja
Tussan är svart och är en blandning av perser och Brittisk korthår. 3 1/2 år gammal. Gillar mest att vara inne. Väldigt sällskaplig. Jussi är en blandning av perser och N. skogkatt. 3 år och busig. Gillar att springa ute eller leka inne. Pratig och kelig som få.  På sommaren får det vara ute och som tur är springer de inte bort. Båda är kastrerade och det är tryggt. Det räcker att vi knackar på fönstret så springer de in.

Tussan är svart långkorthår med bernstensbruna ögon.

Hon är en blandning av perser och Brittisk . 3 1/2 år gammal. Gillar mest att vara inne. Väldigt sällskaplig.
Jussi är semilånghår. Gråvit som en snöleopard. Han är sammetsmjuk och tovar inget. Han är en blandning av perser och N. skogkatt. 3 år och busig. Gillar att springa ute eller leka inne. Pratig och kelig som få.
På sommaren får det vara ute och som tur är springer de inte bort. Båda är kastrerade och det är tryggt. Det räcker att vi knackar på fönstret så springer de in.

 

 

Återupptar bloggandet

Author: S.R-lilja

Hade glömt av att jag hade denna bloggen. Har haft ett långt uppehåll då jag varit med på Kattsajten (Hemmets Journal) och även lagt ner tid på facebook med olika grupper och sidor.

Nu ska ju Hemmets Journal lägga ner kattsajten och handarbetssajten mm och det känns jättetrist. Vad det blir för samlingsplats härnäst vet jag inte ännu.

Jag kommer att fortsätta att skriva dikter till den lilla diktboken som heter ”Kattdikter för katter av katter” som säljs till förmån för hemlösa katter. Även om det inte är stora summor pengar som kommer in så är det ju alltid något. Men hur man ska fortsätta sprida information om diktboken är det inget jag vet än. Det kommer nog att gå bra ändå.

Har någon här på bloggproffs förslag på någon bra kattsida som ni tycker är ett perfekt forum så hojta till :) Det ska vara en trevlig sida utan elaka kommentarer som det tyvärr finns på många sociala medier. Kattsajten var väldigt bra tycker jag.

Nej, nu ska jag ut i vårsolen. Katterna vill leka lite. :)

Hej hopp

Läs hela brevet….

Author: S.R-lilja

Hej, jag heter Charity.

Mitt liv började för ungefär sex månader sedan – mitt och mina syskons – och jag visste ingenting om världen utanför, eller om människorna som bodde i den. Det enda jag kände till var min mor, hennes värme, och att jag åt när jag var hungrig. Jag förstog också att något var fel, den dagen jag och två av mina systrar plötsligt rycktes ifrån henne, hon som var vår trygghet.

Vi sårades och skadades av outgrundliga anledningar, och aldrig lyckades vi förstå, vad det var som förväntades av oss.

Du förstår – vi föddes som Amerikanska Pitbull terriers: och för er som inte vet, så är vi passionerat lojala hundar. Det enda vi vill, är att vara vår familj trogen och till lags – om ni bara tar hand om oss. Vi är så fullkomligt lysande: som eftersökshundar, räddningshundar, i besöksverksamhet inom vården, familjemedlemmar…

Men jag är en Amerikansk Pitbull terrier, och jag föddes in i en värld som inte förstår – eller inte vill förstå, oss.

Vi var USAs hjältar under andra Världskriget, men nu…Ja, nu ska vi utrotas, har jag förstått. Jag är inte helt säker på vad det är som gör att vi är så hatade, dock. Jag vet att vi utvecklas till kraftfulla hundar med järnbett, och visst kan vi orsaka stor skada – men det beror på att vi alltid blir bäst, på det NI vill att vi ska vara! Lär oss kärlek och respekt – och vi visar kärlek och respekt. Lär oss hat, vrede och våld – så visar vi hat, vrede och våld…

Vissa av oss är avlade på en instinkt som kan göra oss lite aggressiva mot andra djur, och det är förståss ingen bra egenskap om man ska samsas och komma överrens med alla i en familj. Men minns då, att dessa hundar inte valt sina egna gener.

Jag har aldrig visat aggressivitet, aldrig har jag heller skadat någon. Det har heller inte mina systrar, Faith och Hope. Men nu är vi pitbulls, och därmed utvalda av somliga till att tränas att utföra fruktansvärda saker. Och det är när vi gör som dessa somliga vill, som resten av mänskligheten hatar oss. Jag förstår inte hur jag ska kunna göra rätt – kan DU förklara för mig?

Vi hade oturen att födas hos just en av dessa somliga, med hänsynslösa avsikter. För ju mer ni andra hatar oss, desto mer gärna vill de ha oss, och desto sämre blir vi behandlade. Det tycks okej, vi är ju bara pitbulls, ”korkade hundar”. Ni tycks inte förstå att även vi känner smärta, att vi uppfattar när vi är hatade, att vi faktiskt inte vill skada eller bli skadade.

Så, detta är världen vi föddes in i – men det förstog vi ju inte då. Allt vi förstog var att vi rycktes bort från vår mor, och att vi var hungriga eftersom vi inte kunde äta – vi var för små för det.

Våran värld bestod också av en ung pojke som orsakade oss alla tre svår smärta. Jag vet nu, att det kallas sexuellt utnyttjande, eller sodomi, eller rätt och slätt bestialitet. Just då visste jag bara att det var smärtsamt, och jag kunde höra mina systrar skrika av samma smärta, när det var deras tur. Faith var så liten, och jag försökte verkligen skydda henne! Men också jag var liten.

Kanske var det inte många gånger det hände, det skulle ha tagit livet av oss. Nu var det bara tillräckligt för att skada oss.

En dag blev pojken avslöjad när han plågade oss, bland annat av sin far, som körde oss till vad som kallades ”Animal County Shelter”. Det var nog meningen att vi skulle avlivas då – utan att det någonsin hade blivit ifrågasatt av någon – eftersom de flesta pitbulls som hamnar på ett sånt ställe, aldrig tar sig ut levande igen. Men nu råkade vi ha tur, för vi hamnade på ett medkännande shelter med människor som brydde sig, som orkade engagera sig.

Mannen som tagit oss dit, försökte förklara bitskadorna på våra kroppar med att ”den stora grannhunden hade fått tag i oss”. Det gick nog inte att säga sanningen – att det var hans egna hundar som gjort oss detta.

Och vi, vi satt tysta, stilla, tryckte oss tätt intill varandra. Ingen av oss hade någon aptit och jag oroade mig för mina systrar, och de i sin tur verkade se mig som tryggheten.

Senare dök ett par upp, och de tog oss med till ett ställe som kallades ”The Eagles Den”, och sedan började saker förändras. De kallar det ”att rädda”, och jag är tacksam över att just vi blev räddade. Jag önskar, så innerligt, att alla av min sort fick denna ynnest – det är det enda som ger oss en chans.

Nå, hur som helst. Vi fick träffa en veterinär som snabbt räknade ut vad vi utsatts för. Dock är varken fadern eller sonen straffade, men jag har förstått att det pågår en ”utredning” – mot honom och alla som honom.

Jag hoppas ju på rättvisa, jag – för mig och mina systrar, men det där överlåter jag åt människorna för vi, vi är ju bara hundar…

Och vår historia är inte över.

Nå – min är, åtminstone här, där jag känner smärta varje gång jag är tvungen att göra mina behov, men där livet ändå var så gott på slutet, att jag aldrig visade hur jag led. Du förstår – jag kände mig lite konstig en dag, och gick och lade mig att sova. Jag minns de våta tårar som paret fällde över mig, och jag visste att de skulle försöka rädda mig. Igen. Men jag var så förtvivlat trött, min kropp hade värkt så länge och min oro för mina systrar, som led av samma smärtor och rädslor som jag, blev för mycket. Så jag somnade, och reste vidare till Regnbågsbron.

Det här är en bra plats. Jag har gott om vänner, hundar av alla de slag, många som farit illa som jag, många som kallblodigt dödats. Och här, här kan jag också vaka över Faith och Hope.

Faith och Hope. De har blivit opererade nu. Det var deras räddning. Vi var tre svårhanterliga valpar, och rädda valpar – men kan du klandra oss? Efter allt vi tvingades igenom?

De fick som sagt sina operationer, det var nödvändigt.

Det finns många människor som är upprörda över det vi utsattes för, och det är jag glad över. Om det fanns något jag kunde säga för att hjälpa, så skulle det bli:

Få det att sluta.

Påverka lagstiftarna att skriva lagar som faktiskt skyddar oss. De som utsätter oss för detta lidande kommer undan, om och om igen. Vill du veta hur ofta det sker? Du har ett enkelt sökverktyg: slå på ”Canine sexual molestation” och se efter – men betänk att det du finner här, bara är de rapporterade fallen. Och det får inte så stora efterräkningar – inte ens när de tar livet av oss.

Så, om Du vill hjälpa, om Du vill sätta stopp för det här, då finns det bara en väg att gå. Påverka lagstiftarna till att förbjuda sodomi, samt göra det straffbart.

Om ni som ber så innerligt för oss, och vars kärlek jag känner så djupt inom mig, verkligen vill hjälpa – så sluta be för oss. Res er upp, ta ett steg framåt och kräv en förändring. Se till att ni hörs – för de hörde aldrig oss.

Jag ber dig.

Jag vakar, härifrån Regnbågsbron, och jag hoppas att ni vaknar upp nu, att ni börjar inse vad som drabbar oss när vi produceras av fel orsaker. Jag hoppas så innerligt, att ni vill sluta straffa min ras, pga att era lagar inte räcker för att komma åt människorna bakom oss.

Jag önskar att vi alla kunde räddas. Jag önskar att det inte fanns någon att rädda.

Det finns en sak till jag sett, sen jag kom hit till Regnbågsbron: alla ni som bryr er om, engagerar er och strider för vår sak. Mina systrar lever och fick sina operationer tack vare er. De har lång väg kvar att gå – tack för att ni hjälper dem. Jag kommer ständigt att vaka över er alla, och om Du är en av de som bryr sig, ja då kommer vi att mötas, en gång i framtiden.

Tack.

/Charity

Det här brevet är ursprungligen på engelska, och översatt av Jeanette Åman. Vill du läsa originalet, så finner du det här: http://carro-staffeamstaff.blogspot.com/2011/01/ingen-solskens-historia.html?spref=fb

Följ det tragiska livet som amstaff

Förstår du din katt?

 

När man köper en katt
Tänk på att få med lite ifrån kattens toamaterial. Häll det i det överst i den nya lådan när ni kommer hem. Använd samma sorts material som tidigare ägare hade tills katten är van vid vart kattlådan är. Byt lite åt gången om du vill ha annat material. Katten kan protestera annar.

Katter som gör sina behov utanför lådan kanske tycker att lådan är för ren.

… Gör inte en totalrengörning oftare än var annan vecka. Det räcker med att ta bort det värsta varje dag och om det behövs tömmer man ut lite och fyller på nytt. Men tvätta lådan endast varannan vecka. Materialet ska ha tillräckligt djup för att katten ska kunna gräva i lådan. ca 5-8 cm bör räcka i höjd. Lådan får heller inte vara för liten. Katten ska obehindrat kunna vända sig och kunna stå på alla fyra utan att kröka sig om man har tack på lådan.

Tips, när du rengör lådan använd gärna klorin, de doften gillar katter tydligen.
Ska du däremot rengöra andra platser katten gjort ifrån sig på. Rengör du med Citron. Det gillar INTE katter iaf. Citron kan du med fördel stryka på sladdar om katten biter i dem. Men glöm inte att doften försvinner ganska fort. Du kan även testa ättika.

Baileys Ming blev bara 11 år.

Author: S.R-lilja

Baileys Ming

 

Denna underbara o goa ponny hete Baileys Ming, hon blev endast 11 år. Fick tas bort efter en tids sjukdom i benen, med risk att en bakben skulle gå av så valde vi med veterinären o låta henne somna in. Hela familjen var med vid insomnandet hos veterinären. Det hela gick på 1 sekund. Baileys Ming kom till oss en vacker o härlig sommarkväll runt 6 år sedan. Vi hade henne endast 4 år, båda mina tjejer har ridit henne. Men det visade sig att hon hade gamla benskador i 2 ben när vi tog henne till en hältundersökning hos en mkt duktig veterinär som gav oss de dåliga beskeden ganska omgående om att det kanske inte går o få henne frisk, men vi gav henne medeciner, sprutor och bara vila i 4 månader, men sen insåg vi faktumet att det bara blev värre o värre. Baileys var en vacker ponny ifrån Belgien ♥

 

Ingela i Landvetter

http://youtu.be/4qSlFu4cy3o

Tänk på de stackares djuren!

Author: S.R-lilja

Tänd ljus, men tänk på djuren!

 Lucia vill vi alla fira, men tänk på brandrisken och att djur kan brännskadas av eld. 

Ha många ägg hemma till luciafesten. Råa äggvitor skyddar bra vid brännskador. Kleta in äggvitorna på den brända ytan och så kan du i lugn och ro kontakta vården.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu