Archive for the ‘MINNESLUND R.I P.’ Category

Baileys Ming blev bara 11 år.

Author: S.R-lilja

Baileys Ming

 

Denna underbara o goa ponny hete Baileys Ming, hon blev endast 11 år. Fick tas bort efter en tids sjukdom i benen, med risk att en bakben skulle gå av så valde vi med veterinären o låta henne somna in. Hela familjen var med vid insomnandet hos veterinären. Det hela gick på 1 sekund. Baileys Ming kom till oss en vacker o härlig sommarkväll runt 6 år sedan. Vi hade henne endast 4 år, båda mina tjejer har ridit henne. Men det visade sig att hon hade gamla benskador i 2 ben när vi tog henne till en hältundersökning hos en mkt duktig veterinär som gav oss de dåliga beskeden ganska omgående om att det kanske inte går o få henne frisk, men vi gav henne medeciner, sprutor och bara vila i 4 månader, men sen insåg vi faktumet att det bara blev värre o värre. Baileys var en vacker ponny ifrån Belgien ♥

 

Ingela i Landvetter

Till minne av

Author: S.R-lilja

Regnbågsbron

 

Alla våra förlorade djur

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur dör som varit särskilt betydelsefull för någon här, så kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans. Det finns gott om mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör. De som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar om dagar och tider som gått. Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer en att stanna upp och titta i fjärran. Hennes klara ögon är intensiva. Hennes kroppen börjar skälva. Plötsligt börjar hon löpa från gruppen, flyger över det gröna gräset, hennes ben bär henne fortare och fortare.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni om varandra i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen. Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit borta från ditt liv men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans ….
för alltid tillsammans.

Till minne av kaninen Lavendel

Author: S.R-lilja

 En kär familjedjurvän som avled hastigt.
Vår kanin Lavendel som blev 7 år i år dog hastigt tisdagen den 11 oktober 2011
Lavendel var en löwenkanin, jättehårig o söt som en godisbit.

Hon kom till oss med sin syster ur samma syskonkull, systern heter Lisa Miskovsky men vi säger Lisa.
Jag köpte dem av en fd klasskamrat till min yngsta dotter vars fostermamma födde upp kaninungar hela tiden med ovanliga färger o päls. Först trodde vi det var 2 killar då killar ska gå ihop utan bråk, då när de kom så hete de Ludde ( Lisa) Lordi ( Lavendel), sedan kom det en veterinär på besök något år senare och jag frågade han om han kunde kolla om det var killar, då jag sett lite blodstänkar här o där så misstänkte jag starkt det var tjejer i alla fall. Jajemän det är tjejer sa han så det var bara o byta namn.

Våra kaniner hade vi ute om somrarna i burar både på gräsmattan och i en större vintertätt bur, det älskade de, vi hade dem inne de första åren pysslade om dem och var tom ute och gick med sele o koppel. På vintrarna bodde de länge i en box i vårt stall, en box på närmare 10 kvm fullt med spån o halm och massor av roliga leksaker och trägrenar osv. Sista åren så byggde vi en mindre box till dem bredvid den boxen de stod i för då var det dax och ha en ponny där i stället, på det visset fick de sällskap av en görgo ponny istället som älskade o lukta o sniffa på dem. De har alltid varit friska förutom någon klo som då o då gick av i buren ute. De var så tajta hela tiden allt gjorde det tillsammans, Lisa brukade ge Lavendel lite stryk i bland när de skulle äta maten men det var inget allvarligt.

Tisdagen den 11 okt, så skulle jag gå ut till våra hästar kl 6.45 för och ta ut dem i hagen, så tittade jag upp till deras bur som låg uppe på en stengärdsgård, och såg då lilla Lavendel ligga där som en vante, jag började stortjuta direkt och bara slet ut henne och lade henne i min famn och stoppade om henne med jackan, hon levde men knapp. Alla muskler och framben var borta, bakbenen ryckte då o då, ögonen var halvöppna och hon tittade ibland på mig, jag förstod att det går  inte och rädda henne.

 
Men jag och yngsta dottern åkte till en smådjursmottagning för o se om det var kört, vi kom dit och fick träffa en veterinär direkt som tog temp och lyssnade på hjärta o lungor, han sa delvis vissa ord för dottern skull men jag sa det är lugnt säg som det är, han tyckte inte vi skulle göra ngt åt henne då hon kan ändå dör senare om han ger mediciner och vätskedropp samt värme.
Vi valde då låta henne somna in.

Måste säga vilken underbar veterinär vi hade, först fick vi vara ensamma innan han skulle ges en spruta i öronvenen, sedan kom han in och fråga är det ok nu? Ja sa vi med tårarna fallande. Nu gick det inte o spruta in i öronvenen så han fick helt enkelt ge sprutan genom hjärtat o en muskel som tar en någon minut längre o verkade. Sedan kom han in med en papperslåda som han bäddade iordning och lade Lavendel där i och gav oss sedan lådan. Vi hade åkt med en jättego o skön fleecefilt som hon blev sedan begravd i vår skog där vi har fler husdjur som ligger och vandrar i väg till djurriket. Begravningen hade vi på em med kors o text om Lavendel.
Nu har vi bara lilla Lisa kvar.

Lisa förlorade sin vän

Först trodde jag inte hon skulle klara sig, men hon repade sig efter att ha tappat lite muskler o fett och fått hängande öron, så blev hon frisk och bor nu brevid vår ponny i stallet med massor av go mat o kärlek.
Skriven av Ingela i Landvetter.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu