Archive for the ‘Kaniner’ Category

Till minne av kaninen Lavendel

Author: S.R-lilja

 En kär familjedjurvän som avled hastigt.
Vår kanin Lavendel som blev 7 år i år dog hastigt tisdagen den 11 oktober 2011
Lavendel var en löwenkanin, jättehårig o söt som en godisbit.

Hon kom till oss med sin syster ur samma syskonkull, systern heter Lisa Miskovsky men vi säger Lisa.
Jag köpte dem av en fd klasskamrat till min yngsta dotter vars fostermamma födde upp kaninungar hela tiden med ovanliga färger o päls. Först trodde vi det var 2 killar då killar ska gå ihop utan bråk, då när de kom så hete de Ludde ( Lisa) Lordi ( Lavendel), sedan kom det en veterinär på besök något år senare och jag frågade han om han kunde kolla om det var killar, då jag sett lite blodstänkar här o där så misstänkte jag starkt det var tjejer i alla fall. Jajemän det är tjejer sa han så det var bara o byta namn.

Våra kaniner hade vi ute om somrarna i burar både på gräsmattan och i en större vintertätt bur, det älskade de, vi hade dem inne de första åren pysslade om dem och var tom ute och gick med sele o koppel. På vintrarna bodde de länge i en box i vårt stall, en box på närmare 10 kvm fullt med spån o halm och massor av roliga leksaker och trägrenar osv. Sista åren så byggde vi en mindre box till dem bredvid den boxen de stod i för då var det dax och ha en ponny där i stället, på det visset fick de sällskap av en görgo ponny istället som älskade o lukta o sniffa på dem. De har alltid varit friska förutom någon klo som då o då gick av i buren ute. De var så tajta hela tiden allt gjorde det tillsammans, Lisa brukade ge Lavendel lite stryk i bland när de skulle äta maten men det var inget allvarligt.

Tisdagen den 11 okt, så skulle jag gå ut till våra hästar kl 6.45 för och ta ut dem i hagen, så tittade jag upp till deras bur som låg uppe på en stengärdsgård, och såg då lilla Lavendel ligga där som en vante, jag började stortjuta direkt och bara slet ut henne och lade henne i min famn och stoppade om henne med jackan, hon levde men knapp. Alla muskler och framben var borta, bakbenen ryckte då o då, ögonen var halvöppna och hon tittade ibland på mig, jag förstod att det går  inte och rädda henne.

 
Men jag och yngsta dottern åkte till en smådjursmottagning för o se om det var kört, vi kom dit och fick träffa en veterinär direkt som tog temp och lyssnade på hjärta o lungor, han sa delvis vissa ord för dottern skull men jag sa det är lugnt säg som det är, han tyckte inte vi skulle göra ngt åt henne då hon kan ändå dör senare om han ger mediciner och vätskedropp samt värme.
Vi valde då låta henne somna in.

Måste säga vilken underbar veterinär vi hade, först fick vi vara ensamma innan han skulle ges en spruta i öronvenen, sedan kom han in och fråga är det ok nu? Ja sa vi med tårarna fallande. Nu gick det inte o spruta in i öronvenen så han fick helt enkelt ge sprutan genom hjärtat o en muskel som tar en någon minut längre o verkade. Sedan kom han in med en papperslåda som han bäddade iordning och lade Lavendel där i och gav oss sedan lådan. Vi hade åkt med en jättego o skön fleecefilt som hon blev sedan begravd i vår skog där vi har fler husdjur som ligger och vandrar i väg till djurriket. Begravningen hade vi på em med kors o text om Lavendel.
Nu har vi bara lilla Lisa kvar.

Lisa förlorade sin vän

Först trodde jag inte hon skulle klara sig, men hon repade sig efter att ha tappat lite muskler o fett och fått hängande öron, så blev hon frisk och bor nu brevid vår ponny i stallet med massor av go mat o kärlek.
Skriven av Ingela i Landvetter.

En kanins värde!

Author: S.R-lilja

Vad hände?

Mitt liv var ju så roligt, vad hände?

Mitt namn är Fluffy, namnet fick jag av lillmatte den första dagen jag träffade henne. Varje dag fick jag mat och vatten, nytt strö i uteburen och lite goda morötter eller morotsblad. Lillmatte hade till och med byggt upp kullar och lagt in roliga grenar som jag kunde klättra på. Hon hade en hopphage riggad bredvid mig på gräsmattan och vi övade varje dag. Vi var ute många gånger och hon hade en sele på mig för att jag inte skulle springa bort. Ofta kom hon mitt på dagen och gav mig en morot och sen kunde vi leka i timmar. Ibland fick jag även åka på hopptävlingar och då fanns där massor av kaniner att titta på. Då kände jag mig så lycklig. Jag kunde plötsligt att benen ryckte och jag gjorde glädjeskutt utan någon direkt anledning. Lillmatte skrattade alltid när jag gjorde så. Jag älskade mitt liv och alla hennes lekar och kelstunderna var nästan heliga.

Men så kom det en dagen då jag satt och var lite orolig, lillmatte kom inte  in till mig. Flera dagar kunde gå utan att jag såg henne. Jag fick mindre mat och mycket mindre sällskap.  Någon sa att hon hade börjat i ridskola. Vad det nu var för något. Dagarna blev längre och längre. Jag blev mer ensam och ledsen. Hungern rev i magen och de vuxna människorna kom bara in för att slänga in nytt hö och lite mat, inga morötter eller annat gott. Jag började hoppa runt i buren för att höras lite extra, men det hjälpte inte. Varför kom hon inte och lekte med mig? Hade jag varit dum? Jag vann ju inte sista hopptävlingen, kan det vara därför? Frågorna hopade sig i mitt huvud men svaren fick jag inte för det.

Plötsligt en kväll kom hon inspringande till mig, men hon verkade konstig och orolig. Jag blev jätteglad och hoppade som vanligt upp och ner men hon skrattade inte ens. Jag blev lite spak och tittade på henne med stora ögon. Jippi, hon öppnade buren och bar upp mig. Äntligen! Jag tryckte mig mot hennes axel och visade, enligt mig, min glädje. Vi kom ut på gräsmattan och jag reflekterade inte ens på att jag inte hade min sele. Men jag var bara lycklig att vi var tillsammans. Mörkret började sakta komma och hon gick mot skogen med mig. Hon släppte ner mig i en grop och sa att det skulle bli bra för mig och att jag var för fin för att sitta ensam i en bur hela mitt liv. Sen sprang hon iväg och lämnade mig där med en filt ovanför. Innan jag hann hoppa ur filten och upp hur gropen så var hon borta.

Ensam och övergiven stirrade jag mig omkring. Där fanns ingen lillmatte och det enda jag såg var mörka skuggor som vaggade fram och tillbaks. Nu började rädslan komma smygande. Vart tog hon vägen och vad var det för stort svart monster som kröp mot mig.  Det såg inte ut som något jag sett förut heller.

´Detta är en liten berättelse som jag har skrivit och det är med tanke på alla små djur som blir övergivna pga många tröttnar och skaffar sig andra intressen. Detta har även hänt i verkligheten till viss del. En väns barn hade kaniner och släppte ut dem för att hästarna blev viktigare. Kaninerna höll sig som tur var runt gräsmattan där de var vana att vara. Utan bur och utan sele.

En annan historie är den vi hörde när vi bodde i Göteborg. Före vår tid i bostadsområdet, när det bara bodde några får personer där och det mesta var ängar. Fanns där en man som hade kaninuppfödning och hade plötsligt tröttnat. Han släppte ut alla sina kaniner och de fick sköta sig själva. Många gick bort av svält men det räckte med att vissa överlevde och skapade nya kaninungar som senare blev förvildade. Hela bostadsområdet byggdes på dessa ängar och vad fanns under detta markområde? Jo, massor av små gångar som kaninerna gjort under alla år. Det finns numera en rasrisk för många byggnader i området, däribland skolan.

 
 
 
 

Söta Chinchillan kan bli ganska gammal. 10-15 år

 

 

 

Chinchillor trivs i par. Ensamma blir de lätt deprimerade och kan då börja bita i sin päls.

 De anses vara lättskötta, billiga att utfodra, vänliga och allergisäkra.

Pälsen

Chinchillans päls anses vara världens mjukaste och tätaste, 30 gånger mjukare än människohår, och högsta densiteten hår per kvadratcentimeter bland landdjur (Över 20.000 per kvadratcentimeter). Detta ger ett utmärkt skydd mot såväl parasiter som kyla. Jämför med att du som människa har vanligtvis ett hårstrå som växer ur en hårsäck mot en chinchilla som har cirka 70 hårstrån som växer ur en hårsäck. Detta tros vara den största anledningen till att många pälsallergiker kan tåla chinchillor.

Pälsfärgen (teckning) är vanligtvis mörkgrå till silvergrå, även om selektiv avel har skapat vita, bruna, beiga, svarta, violetta, och flerfärgade variationer.

 Jordbruksverket informerar:

Minsta utrymme i bolåda för smågnagare

Djurart

Minsta längd

Minsta bredd

Minsta höjd

Guldhamster 15 cm 15 cm 10 cm
Dväghamster 14 cm 11 cm 10 cm
Chinchilla 30 cm 25 cm 20 cm
Degu 20 cm 15 cm 13 cm

Inredning i buren

Kraven på inredningen beror på vilken art av gnagare som ska hållas i buren.
Det här gäller:
  • Alla gnagararter ska ha burar där botten är täckt med strömedel.
  • Du får bara använda burar med nätgolv om djuren hålls i betesburar som har direkt kontakt med marken.
  • Marsvin ska ha en burinredning där djuren har möjlighet att söka skydd.
  • Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, taggmöss, chinchillor och degusråttor ska ha en bolåda fylld med rent och torrt bomaterial.
  • Om flera dvärghamstrar hålls tillsammans ska alla djur samtidigt kunna få plats i en bolåda.
  • Chinchillor ska dessutom ha tillgång till sandbad och sitthyllor eller sittgren. Sandbadet ska bestå av ren och finkornig sand.

Chinchilla

 

Livslängd, genomsnittlig: ca 8-10 år 
Det finns någon som blivit hela 25 år

Vikt: 500-900g
Längd: Ca 25cm
Svans: Ca 15-17cm
Päls: Världens mjukaste!

Temp: 38-38,5° C

Vakna: Framförallt aktiva i gryningen och skymningen

Könsmogen: Ca 5-10 månader*
Dräktig: 111 dagar
Antal ungar: 1-4 ungar
Födelsevikt: Ca 30-65g
Redo att flytta: Minst 8-12 veckor och 200-250g

*Ibland så tidigt som vid 3 månaders ålder därför bör inte moder och son eller dotter och far sitta tillsammans för länge.

Källa: Jordbruksverket Smågnagare   samt: http://www.naturechinchillas.se/text1_2.html

Gäller alla djur!!!

Author: S.R-lilja

Skriv upp viktiga telefonnummer

 

Skriv upp telefonnummer till:

Veterinär (Den som finns närmast om det är akut och till den som är din favoritvet, om det inte är så panikartat)

Djuramulans om det är riktig panik. Du får kolla om det finns i ditt län.

Försäkringsbolaget du valt.

Säljarens nummer om du behöver fråga något senare.

Giftcentralen om du behöver råd om ditt djur blir biten av orm eller om det gäller frågor om giftiga ämnen.

Medansvarig eller en vän i nöden

Annat du bör tänka på:

  • Djur blir sjuka ibland och behöver vård. Dyrt om de inte är försäkrade och du får inte ta hem ditt djur från veterinären om betalningen inte görs före hemgång.
  • Var även beredd på att du kanske måste fatta ett mycket tufft beslut den dagen din lilla älskling är så sjuk att den inte har några val. Då du måste godta att slutet är kommen och du inte vill se den lida.  Är så fallet finns det möjlighet att prata om sorg och även lägga in bild och text i min extra sida som heter: Minneslund. Den hittar du överst på denna sidan.
  • Ge inte bort ett husdjur som gåva till ditt barn om du inte själv kan tänka dig att ha huvudansvaret.
  •  
  • Ge inte bort ett djur om du är osäker på om personen är allergisk eller inte.
  • Var noga med att hela familjen är insatta i djurköpet och att du har någon i familjen som vill dela ansvaret. Är du själv i hushållet så bör du tänka på att ha någon du litar på som vill hjälpa till vid sjukdom eller resa.
  • Kommer inte du och ditt djur överens så bör du och säljaren tänka på djurets bästa. 
  • Se till att hålla både dig och ditt/dina djur försäkrade. Leta upp olika försäkringsbolag och kolla vad som passar bäst. Vissa försäkringsbolag vill inte försäkra djur efter en viss ålder. Kolla upp detta!
  • Det finns många sidor på nätet om just ditt val av sällskapsdjur och det lönar sig både för dig och djuret om du läser på
  • Ta djurens beteende på allvar. Har du daglig kontakt med dem så ser du hur de beter sig i flera sittuationer och har lättare att se om det blir några förändringar i djurets psyke. Verkar de pigga och glada, är päls/fjädrar/fjäll etc i perfekt kondition om inte försök att se om det är något i djurets miljö som behöver ändras.
  • Djur blir sjuka ibland och behöver vård. Dyrt om de inte är försäkrade och du får inte ta hem ditt djur från veterinären om betalningen inte görs före hemgång.
  • Tänk också på att unga djur vill testa och smaka på olika saker precis som små barn.  Ju mer du vet ju mindre oro!
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu